Kåvver! Tom Frampton vettu!


None Shall Pass

Jo, jag kan ju lika gärna slänga in den här här också!
Kåvvrade en Aesop Rock-låt lite akustiskt och så.



Harrejävelen.

Här vart det inaktivt ja. Jobbjobbjobb. Jag får helt enkelt återkomma när arbetslöshetstristessen träder ikraft i sommar igen.

De enda bra sakerna den här julen.

Bli ett fan av AMP Magazine på Fejjan och få en gratis jul-comp med 35 band. Bra grejer
Ny låt av Annika borta på PSL. Fina grejer
Julhälsning av Jesper borta på Salen. Bra grejer.
Min nya favorit-julsång. Awesome grejer.

Idag:

  • Tittat på Mr. Show. Bra grejer. David Cross och Bob Odenkirk måste jobba mer ihop.
  • Spelat Super Meat Boy. Bra grejer. Men så djävulskt förbannat svårt från och till. Men lätt värt att betala lite pengar för. Kostar typ 3$ på Steam i nuläget.

En halvsann konversation på bussen nyss.

-När jag får barn, ska jag döpa henne till Carat.
-Morot? Tror du inte hon blir mobbad då?
-Nej, Carat, som Karat.
-Jaha. Ja, då är det nog lugnt...

Lite senare;

-Alltså, silvertejp, vad är det egentligen? Kan man tejpa typ allt med det? El också? Varför finns då eltejp?


Jag hade glömt hagelgeväret hemma och fick helt enkelt gå av bussen.

Intervju med Louis CK

Klicka på klippet för att hamna på Youtube.com och för att se de andra sju delarna.
Marc Maron intervjuar sin vän och kollega Louis CK, i en av de mest intressanta och utelämnande intervjuerna jag någonsin har hört. Om du tycker om TV-serier, komedi och livsöden;


Squisch.

I måndags:
Jag: Jag åker in på quiz en sväng.
Pappa: Vadå?
Jag: Quiz.
Pappa: Va?
Jag: Quiz!
Pappa: Vad är det?
Jag: Quiz? Frågesport...
Pappa: Va?!
Jag: Frågesport.
Pappa: Jaha.

I tisdags:
Jag: Jag åker in på quiz igen.
Pappa: Vad är det?
Jag: Samma som igår, frågesport.
Pappa: Jaha.

Idag:
Pappa: Kan du läsa vad det står här, jag ser inte.
Jag: Det är för att det står på finska... *Vänder på pappret*
Pappa: Jaha... Ska du på Squisch idag med?
Jag: Nej...

Science

Ny jäkla ståupp-dvd med Ricky Gervais går nu att få tag på. På internet till exempel.

Tjat.

Hej igen. Får jag tipsa om lite musik igen? Klart jag får, men du förstår vad jag menar.

The Measure [sa]'s senaste skiva, Notes blir mer eller mindre sönderspelad här för tillfället. Fear of Commitment's öppningsrad "I'd like to think we could form a more perfect union" sätter sig varenda jävla gång den kommer. Extremt skönt poppig punkrock.

Garfunkel and Oates. Extremt långt ifrån The Measure, men likväl lika beroendeframkallande. Två ståuppande tjejer som får mer och mer välförtjänt uppmärksamhet i USA. Sjukt roliga, träffsäkra och fyndiga texter. Lyssna sa jag.
Raden "I wouldn't touch your dick if I'd been poisoned, and the antidote was in your sperm" från den länkade låten får mig att bli fuktig i ögonen av glädje varje gång jag hör den.

Jim Bryson's nya skiva som han gjort tillsammans med The Weakerthans är även den sjukt bra. Är ofta skeptisk till samarbeten inom musikvärlden, men gillar du Weakerthans lär du tycka om det här också. Gillar du dessutom Jim Bryson förstår jag inte varför du fortfarande läser det här. Lyssnarå!

GP.se 10-11-02



Två personer vet alltså inte (varför den här frågan ställs på en mer eller mindre seriös nyhetsportal).

Jag upptäckte något lite oroväckande.




Det är inte förrän man gör ordlekar med sitt eget namn som man verkligen lär känna sig själv. Och sanningen är inte alltid vacker. Diagrammet (ja, det är ett diagram) pekar ju på att jag är en ganska obehaglig typ.

Fitthoror och kukpungar.

Hej. Idag hatar vi fler människor är vi tycker om. Det är ganska skönt.

1-up.

Och bara sådär försvann ännu en månadsjävel och plötsligt var det vinter. Omgivningen beter sig inte riktigt efter mina önskemål. Kom arbete, kom inkomst, kom mening i vardagen.

Imorgon gås det på bio. Själv! På riktigt. Jag vet att man inte får göra så egentligen. Grundinställningen på Sf.se's internetbokning är 2 biljetter. Det är så man ser på film. Tillsammans. Med baktankar. Jag får väl hålla mig själv i handen.

Klockan ett sitter jag i salong 7 på bergakungen och försöker koncentrera mig på

Apathy, boredom or failure?

Det finns något oerhört befriande i känslan att varken ha något arbete att gå till, någon skola att plugga till, någon flickvän att hålla i schack, några barn att låsa in i en garderob och så vidare. Att kunna vakna varje dag och, efter att ha förträngt att det kanske ändå kan vara bra med någon form av inkomst, hitta på precis vad fan som helst (Så länge det faller innanför ramarna för vad den alltmer sinande budgeten klarar av).

Så varför tillbringas 90 procent av dessa dagar framför en 17 tums dator skärm där serier och nya Fallout flimrar förbi, om vartannat? Varför är det så jävla svårt att få tummen ur och göra något konstruktivt av tiden? Filmidéer, dialoger och novell-koncept stannar till i huvudet men orkar aldrig ta sig form på papper. Saknas förmågan helt, eller krävs det bara lite motivation?

Jag vettefan.

PS. Snart är det 11:e november. Då åks det till Malmö och tittas på Kristian Mattsson. Jag blir våt i byxan bara jag tänker på det.


RSS 2.0