En tripp

Inte en psykisk alltså. Rent fysisk. Och med sällskap av Herr Nilsson. Till Funäsdalen ska vi. Där är Catrin. Det ska bli skitskoj. Ses om en vecka eller så!

Dagens tips! (nej, jag härmar inte
Rönndahl, det här är ännu mer allmänbildande).

Nr. 3
161. Kattungar, som är skola lefva, böra dödas så fort och smärtfritt som möjligt. Att dränka dem är det vanliga, men ej det lämpligaste sättet, därför att det ofta av oförstånd sker på grymt sätt. Aflifvandet sker bäst genom att man, efter att hafva döfvat kattungen med ett slag öfver hjärnan, genomskär halsen med en hvass knif.
    Äldre kattor dödas lätt genom att man låter dem inandas kloroform, genom nackstick, så att ryggmärgen genomskäres eller genom ett skott i örat, riktadt så, att det genomtränger hjärnan.


Bara jag som blir sugen på att lära mig med om "nackstick, så att ryggmärgen genomskäres"? Låter som värsta ninja-moven ju.

Ett tips

Nr. 2

2470. Tobaksvatten beredes af stark tobak eller susdam och kokhett vatten i en proportion av 1/8 kg av någondea af de förra och 5 à 8 liter vatten. När vätskan kallnat, silas den genom ett tygstycke, hvarefter den är färdig att användas.


Nästa gång: Hur man dödar kattungar!

En bok

Som tidigare nämnt (i kommentarerna på en ANNANS blogg);
Jag har en bok. Det skulle mycket väl kunna vara det bästa köpet jag någonsin gjort. Det är mer en investering än ett vanligt bokköp. Boken, som heter "Oraklet, eller Fråga du, så svarar jag" har en beskrivning på första uppslaget:

EN RÅDGIFVARE
Angående din och din familjs hälsa och välstånd, deras trefnad och bekvämlighet,
ditt kök och skafferi, din trädgård, åker och äng, dina skogar och hagar,
dina kreatur, verktyg och redskap och allt annad hvad dig tilhörer
och det vare sig du är gammal eller ung, rik eller fattig,
lantman eller stadsbo, turist, jägare, fiskare
eller sportsman m. m. m. m


I fortsättningen ska jag här skriva ner lite tips och liknande, man hittar i boken.

Nr.1

32. Att bota stamning. Patienten bör under 8 dagar så mycket som möjligt afhålla sig från att tala. Under de följande 14 dagarna bör såväl han som hans omgifning endast tala med hviskande stämma: en stammande kan nämligen tala fullt sammanhängande, när han blott hviskar. Under följande 14 dagar öfvergår man gradvis och försiktigt till det ljudande talet. De närmaste veckorna därefeter företagas talöfningar med stadig ökning av röstens styrka och tonhöjd. Att läsa högt några timmar om dagen är äfven lämpligt.

En konsert

Det var tillräckligt kallt för att ha långkalsonger på sig. Första gången i år. Mötte Alex inne i stan och vandrade bort i kylan, mot Södra Liden. Efter en snabb analys av klientelen genom ett fönster bestämde vi oss för att gå en sväng tills konserten låg lite närmare i tiden. Efter en runda ner till Hello Monkey utan att gå in, gick vi tillbaks till konsertlokalen och vågade gå in. Rakt fram till baren och två öl. Ska man våga sjunga med i Per Ols Per Erik, behöver man lite bränsle. Dan Viktor (som vi förresten var där för att se) kom in genom dörren och började konversera med bartendern och de flesta gäster. Det gick upp för oss att vi nog var de enda på stället som inte var stammisar. När väl bandet hade fått upp sina grejer på den minimala scenen hade de ökat med minst en person. De hade visst sett en kompis i publiken som blev upptvingad på slagverk (maraccas, tamburin, knivar och kastrulllock).
Till en början var det "bara" en bra konsert, med god publikkontakt och sköna allsånger. En herre på 65+ i publiken hade visst inte förstått att det skulle vara musik på stället den här kvällen och var lite tjurig. Han gick runt i baren och kallade folk för djävulsdyrkare och barn av satan. Jag var visst egoist också, för att han inte fick tillbaks sin plats vid bardisken.
En annan herre, med mycket mer positiv inställning, började bjuda bandet på öl, drinkar och shottar, vilket var lite kul till en början. Innan folk blev för onyktra vill säga. En klassisk scen utspelade sig när herren i hatt kom fram med den sista shot-brickan till scenen och spillde ut alla glas på brickan. Han radade då upp glasen på golvet och försökte hälla upp från brickan. Det gick inte. När han sedan skulle resa sig upp, ramlade han och välte micstativ och notställ. Mitt i låten Dan Viktor hade bett om allas tystnad i tre och en halv minut. Vi fick hjälpa honom upp och fortsätta att njuta av musiken, som till vår stora förvåning fortfarande var felfri. Petter, mannen bakom kontrabasen, var skiftande likblek och grön i ansiktet och hulkade misstänksamt samtidigt som han spelade.
Herren i hatt och hans vän spillde ut drinkar på våra jackor, som hängde under baren och vi skyndade oss ut när sista låten klingat ut.
Tack för en väl genomförd spelning Dan, det är inte många som skulle klarat av den.
Bilder kommer antagligen upp på Alex blogg senare idag. Annars får ni klaga.

En film



Fortsättning följer.

En vits.

-Vad använder en afrikansk diktator för läkemedel när han har irriterad hud?
-Idi Amin-salva!

Japp, så mycket har jag fått gjort hittills idag.
Nej, nu överdrev jag. Har pillat på min neverending flashfilm och lagt in lite grejer på spartacus hemsida...

Sticky igår var riktigt tråkigt, trots ett överflöd av goda vänner och trevliga människor i övrigt. Grejen var att det var alldeles för mycket folk. Många måste fan ha börjat köa en timma innan öppning och så jävla roligt är det inte där.
Lyckades iallafall tappa bort folk, hitta annat folk, och åka hem sådär skönt tidigt, bara för att gå i halv snöstorm från partille centrum.
Nästa vecka blir det ändå inget Sticky, vilket är riktigt skönt. DLK för fasiken! Och på morgonen efter ska jag sitta i ett baksäte och hålla Nisse vaken tills vi landar i funäsdalen och får träffa Catrin och massa snö. Tjoho eller!

Nu ska här kollas på dokumentär om arkadspelare. Det är ju ändå fredag.
(nån får gärna höra av sig om det händer något roligare)
Och DÄR! ploppade filmen till. Timing ftw. HERRÅ.

Nae

Skulle kunna göra ett sånt där tråkigt deppinlägg folk brukar göra när de är ute efter uppmärksamhet och medlidande, men icke! Ensam är stark, så här kommer en bild på ett japanskt skinheadgäng.

image103


Ibland är världen inte roligare än man gör den.

Plo.

Okej, det känns som att de flesta hade en sämre måndag än mig (förutom Thomas som bara överdriver... hoppas jag). Nu är jag positiv igen!

Det ser ut att bli jobb resten av veckan (inte långfredag, men antagligen annandagen istället).
Idag fick jag reda på hur jag legat på ackordet, vilket inte var så kul. Med tanke på att jag, när jag vart inne på frukten, haft runt 124kr/timman, är det inte så skoj att hamna på 108kr/timman ute på kolonial. Extra segt när man vet att vissa där kommer upp i typ 150kr...
Det är ju fortfarande helt okej betalt, men lite surt är det att veta att man kan få mer, för i stort sett samma jobb.

Men! Grejer att se fram emot den närmaste tiden:
23:e. Kommunen spelar på SPATT.
27:e. Seven AM spelar på Sticky. Vilket jag skiter i och går med Nisse på DLK istället!
28:e. Jag och Nisse tar vägen förbi Catrin uppe i fjällen. Färdmedel diskuteras as we speak.
??:e april. Petersen i Tyskland/Danmark.

Tråkinlägg, ber så hemskt mycket om ursäkt. Hade tänkt slänga in en film också, men den blev inte klar. kommer i dagarna.

Vårtecken: Snö.

Kom gärna med förslag på hur veckan kunde börjat sämre. Så jag blir lite positiv igen.

Rådjur.

Helgen tillbringades i Skåne.
Varför inihelvete då, frågar ni er säkert. Jo, mest för att det är treligt att åka bil långa sträckor med musik och goda vänner. Men också för att Lina skulle sjunga och dansa och för att Amandas syrra hade två katter hon ville skulle döda mig.

Bilresan ner blev sådär halvnervös alla bilresor med Amanda blir, men vi klarade oss ner någorlunda helskinnade (och jag fick lyssna på Against Me!). Lina och hennes klass var sådär jobbigt proffsiga och överduktiga man tydligen blir om man bor i Bjärnum för länge. Sebbe drack för mycket vin på kvällen och var jobbig när vi andra hade lagt oss.
På lördagen åkte vi till Amandas syrra i Åhus och kollade film, blev nerslagna av Snigel/Smeagol och käkade grymt god mat. Idag åkte vi hem och jag fick lyssna på både Jävlaranamma och Pang Prego.

JAG ÄR NÖJD.

På tisdag är det vanligt jävla jobb igen, vilket ska bli jättekul.

HAPP.

MAAAAAAAAAAAAAAAAARY

Vet inte hur många av er som läser Cils blogg, men efter hennes tips om Trash Unreal, kände jag mig tvungen att rätta till saker och ting. Ni förstår, en gång i tiden var Against Me! världens bästa band, vilket kanske inte framgår av låttipset ni fick av fröken Svensson. Det är svårt att hitta bra videoklipp från tiden då Tom Gabel menade vad han sjöng, men den här snutten visar ganska bra varför en Against Me!-konsert runt 2001-2002 antagligen var bättre än sex. (tror den här videon är hyfsat ny, men låten och stämningen är från en bättre tid).



Så, spring nu och köp Reinventing Axl Rose och allt de gjort innan dess och upplev musik som den är menad att låta.

The Rostbiff

Det ska poppa fram en video nedanför om ni väntar lite, annars får ni gå in där > http://prodhe.rodhelind.se/upload/dump/rost.swf
Baserad på en verklig händelse. Såååå farligt är mitt  jobb!!!!!!!!!!!

 

En helg med Jävlaranamma, del 1

Så var första kvällen avklarad. Efter en liten smygförfest på Flygarns med Cils å Nils tog jag och Alex oss till Sticky, där allt skulle hända. Redan i kön får vi se skymtar av nästan samtliga bandmedlemmar. Carl står och snackar med köande fans, Jörgen springer fram och tillbaks och Stellan syns på håll stiga ur den överdimensionerade turnébussen. Väl inne beställer vi in låtsas-snakebite och ställer oss framme vid scenen, för att slippa trängas senare.Uppe i DJ-båset står Tom och river av klassiker. En och annan Jävlaranamma låter slinker också igenom.
När Alex går iväg för att beställa en andra (och lite godare) snakebite, dyker en man upp i publikhavet och bjuder på hushållsost. Det visar sig vara Jörgen och jag lyckas få en bild.

image98


Runt tjugo över nio går bandet på och ser ovanligt nyktra och laddade ut. Ett nyförvärv i form av en kille på keyboard syns också bredvid Stellans kaxiga trumset. Bandet kör ett ovanligt långt set och så gott som alla favoriter hinns med, inklusive lite ovanligare alster, som "Kex & Shorts" och några av de nya låtarna, så som "Dom är ledsna" och "Sverige är ett avlångt land".
Konserten skulle få toppbetyg, om det inte vore för publiken som mot slutet blev för full och för aggressiv. Vilket på en JA-konsert säger en hel del. Vi fick köpt lite märch och är nu laddade inför kvällens drabbning. Vi ses på Storan!



PS. Mina glasögon gick sönder under konserten, så jag vet inte riktigt hur inlägget ser ut.
PS2. Den där animationen får vänta, tills jag lyckas få in gifanimationer i inläggen....



When's day?

Nu änna. Imorrn är det ledigt, så hitta gärna på nåt att göra, så är jag på. Nackdelen med att jobba är att man jobbar.
Nisse gick precis hem, efter att ha blivit lite sur på vårt nätverk som inte ville funka ordentligt. Han skulle köra försiktigt hem lovade han för "det ligger nånstans i luften" som mor min sa. Jag tror hon knarkar.

Fick hem såntdära medlemskort från STF idag också, så om nån vill hälsa på nåt vandrarhem så är jag på.
Fick även hem en räkning på instrumenthyra för en saxofon jag inte har. Ringa Lillwi imorrn! (eller vad hon nu hette)

Resten av veckan (bortsett från fredag 07.30-16.30 och söndag 11.00.15.00) är riktigt najs förresten
Torsdag, Ledig + Sticky
Fredag, Jobb + Öl + Jävlaranamma
Lördag, Öl + Jävlaranamma
Söndag, Styrelsemöte + Pang Prego

Jag har förresten kommit ett steg närmare att hitta på nåt att läsa till hösten. Det lutar starkt, nästan så det välter, åt sociologi eller psykologi...

Nästa inlägg innehåller minst en animation. Hej.

The situation, eller ett öppet brev

Ska inte namedroppa Sebbe här, men alla vet vem jag pratar om (Sebbe alltså). Okej, jag är kanske inte full eller så, men jag skriver tamejfan ett inlägg ändå.

Ni få utomstående som läser här kan få en kort genomgång i hur det blivit som det är.
1. Många av våra vänner åker till trevligare ställen för att tillbringa vintern på.
2. Vi blir inte så många kvar och klarar oss bäst vi kan
3. Sebbe blir sur på oss för att vi (jag, thomas, nisse och david enligt the man himself) aldrig hör av oss.

FÖRKLARING:
Right, here it is. Thomas (E alltså) har gjort det till en vana för de flesta av oss att gå till Sticky varenda jävla torsdag, vilket gör att helgerna ofta ägnas åt att dega och kolla på film. Sebbe har, sedan han till allas stora förvåning skaffade ett jobb, inte vart så sugen på att gå ut på vardagarna, vilket är fullt förståligt. Detta har ju gjort att när Sebbe vill ut på fredagar och lördagar, är det inte många av oss andra som är så sugna (vilket visst inte är förståligt). Då tog Sebbe till det gamla knepet att umgås med andra. Tillflykten hittade han i Thomas (V alltså), som också tyckte om alkohol och att dricka upp det på helger istället för (men även på?) torsdagar. När vi väl gjorde grejer på helgerna, ville oftast Sebbe inte vara med, eftersom han hellre var med Thomas (V alltså), vilket är helt rätt. Att göra vad man vill alltså. Till slut blev det så att vi nästan slutade höra av oss till Sebbe när vi gjorde grejer på vardagar eller saker vi visste att han inte tyckte om (flygarns anyone?) på helgerna. Kanske lite onödigt, men så blev det iallafall.
Det har ju (vilket jag trodde sebbe förstod) inget att göra med att vi inte vill ha med honom eller så, kändes bara som att han inte ville med när vi gjorde saker. Vi har ju det klassiska exemplet när vi skulle till Delirium och Sebbe gick till Thomas (V alltså) bara för att han inte tycker om att sitta på Delirium hela kvällen, något vissa av oss andra inte har något emot.

Aja, så ligger det till i mina ögon iallafall, och även om jag inte tycker om att kallas (eller att andra kallas) efterblivna utan att ha några som helst symptom på det, tycker jag vi behöver en stor jävla metaforisk gruppkram och få allt på rätt köl igen.

Fetta vilket långt inlägg det blev.
Eller bleeeev det det?!

23:13

I sängen, raggsockar och mjukisbrallor på, nattduksbordet som musmatta och daimtårta i magen.
Det är lördag kväll!

Vaknade av sms från Alex, som tipsade om något intressant i GP. Det tog en stund att hitta, för vem fan väntar sig hitta en intevju med jävlaranamma-jörgen i Graffitti-delen? Grymt kul att de verkar intervjuat honom utan att ha en aning om att han är med i bandet, utan bara för att han råkar vara lärare på Buråsskolan...

Imorgon tror jag det är söndag, vilket, beroende på måndagen, kan bli en lika trevlig dag som den här. Men det är ju svårt att veta förrän på måndag. Segt att inte veta förrän dagen efter, om dagen innan varit trevlig. Typ.

Jag har en förkärlek för korta stycken och kortfattade meningar. Bara så ni vet.

Kan nån rita en tavla/plansch åt mig förresten? Har lite mycket plats på ena väggen här. Tack.

Just det ja, snofsade ihop en logga förut förresten, efter att ha stulit lite källkod från nisses nya blogg. FIN VA?!