Hur man lyckas i bloggvärlden.

Det krävs alltså bara ett litet inlägg som glorifierar barnporr för att få kommentarer som "trevlig blogg"

Och förövrigt skojade jag bara, det görs precis lagom mycket barnporr. Sorry cecilia. Fast jag kan hålla med om att Eddie är ganska tråkig.

You were gone, when we found you

On another note, hittade en intervju med Tomas Kalnoky (det görs fan inte många såna), där han tjongar ett gäng Streetlight-låtar akustiskt och snackar om bandet och influenser och lite sånt. Riktigt bra.

LADDA NER

Ärligt talat

Det görs för lite barnporr

Sanningsdan

Jag tror att jag har haft lite fel inställning till det här. I fortsättningen ska jag skita i hur resultatet blir och bara köra på.

Då blir det såhär:


Text:

Är du klar att gå ner på stan? 
Jag är klar att gå ner på stan.
Är du klar att möta sanningsdan?
Som har byggts upp under så lång tid.
Falling down efter hela mitt liv
Vi går ner på stan

En gammal klasskamrat till mig,
nej jag vill inte gå på återträff och återträffa dig!
Och sen en gammal tjej som är gift och har barn nu,
det var aldrig jag det var du,
nej vi passade aldrig ihop
För du passar inte ihop med nån,
vi går ner på stan

Ner för backen
Över torget
Finkammen efter alla som gjort dig ont
Jesus sa: vänd andra kinden
Vända kinder är det enda som jag gjort
vi går ner på stan

Hej du försvann en dag gammla vän
Du fick en kille och ringde aldrig igen
Förutom när han jobbar då kan det va fint
Att ha middag bara tjejer dricka vin
Prata om hur jobbigt det är och så,
när två Hydman Vallien-glas går sönder på sommarstället
Åååh!
Vi går ner på stan

Ner för backen
Över torget
åh, jag älskar, älskar den här stan (här ska du sjunga fel om du vill hänga med i min tolkning)
Rak i ryggen
Drick champagnen
Flanera över cykelvägen på sanningsdan
på sanningsdan

Hej chefen du har rätt jag borde vara glad
för jag får ryggbråck och 80 öre per dag
och till julen får vi pennor med företagslogga på
Håll min jacka Martin när jag börjar slå
Djupa andetag så kan vi gå
Vi går ner på stan

Ner för backen
Över torget
Finkammen efter alla som gjort dig ont
Jesus sa: vänd andra kinden
vända kinder är det enda som jag gjort
Ner för backen
Över torget
åh, jag älskar, älskar den här stan
Rak i ryggen
Drick champagnen
Flanera över cykelvägen på sannings, sannings, sannings, sanningsdan
_________

Next up? Jag vettefan. Frank Turner kanske.

Slicka röv och hålla käften.

Ikväll spelade Jörgen på John L's. Billig öl, skön stämning och skojig musik. Det var mysigt. (när jag säger billig öl, menar jag billig öl. Jag menar, en pint guinness för 29 spänn. Seriöst liksom!)

Ikväll tänker vi också på Cecilia, som har tagit åt sig den halvt omöjliga uppgiften att inte dricka alkohol på en hel vecka. För er som inte förstår hur jobbigt det är; fråga Sebastian!

Och just det, låtar ja. Får la spela in en imorrn om jag hinner. Sanningsdan tror jag. Någon som vill vara med? Det är ju en duett trots allt.

Tapet, nej tack.

Dagen började av världens piggaste sms av Cils, vilket gav ett sjukt bra första intryck av dagen.
Av någon dum jävla anledning hade jag lovat Thomas att hjälpa honom skrapa tapet i hans nya lägenhet, så efter två mackor och mjölk (som jag drack mellan de två mackorna; dumt drag) så åkte jag till Tompalompa, med hjälp av min mamma. Hon som har sommardäck ni vet.
Det var ett par sjukt sega, men trevliga timmar hos Thomas och efter allt skrapande bjöd han på en pizza, som avnjöts tillsammans med Lost, som var lika bra som vanligt den här veckan.

Tompalompa åkte in till stan, och jag mös kvar hemma ett tag, för att sedan möta upp utanför biljardpalatset. Någon hade glömt berätta att det var snöstorm ute, så jag blev både blöt och kall sekunden jag gick utanför dörren. Väl inne i stan klantade jag till bussvalet och hamnade vid Rosenlund istället för Domkyrkan. Jag vandrade helt åt helvete upp genom massa kontorskvarter, men hittade av en sjuk slump en trappa, som visade sig leda direkt ner till Biljardpalatset. Thomas hade då redan åkt till Järntorget för att möta mig, så jag fick lufsa vidare dit, eftersom inga spårvagnar ville åka när jag ville.

Utanför Pressbyrån på ett snötäckt järntorget stod Tompalompa och huttrade i sin ensamhet. Han var helt plötsligt inte alls så sugen på att hänga i stan, men efter lite krånglande och en onödig och kall promenad hamnade vi på henriksberg och tog oss ett par öl.
Sedan bar det av till fröken Svensson. Thomas tappade jag på vägen, men vad gjorde väl det. Hos Celsi fanns det nytt folk att umgås med, men efter att alla blev akut sömnfärdiga åkte vi hem även därifrån.

För övrigt har jag fläkt en halv nagel, vilket gör förjävvla ont. Tack.

Den riktiga skadan.

Den här Frank Turner kan tydligen skriva låtar om andras liv, upptäckte jag.

I woke up on a sofa in an unfamiliar house,
surrounded by sleeping folks I didn't know.
On failing to find my friends, I decided it was clearly time to go.
So I made my way out of the door as quietly as I could -
there was no one there I knew to say goodbye,
Squinting in the sadly sobering sunshine of the Sunday morning light.

I started the night with all my friends and I ended up alone.
I started out so happy now I'm hungover and down.
It was about then that I realized I was half-way through the best years of my life.


I scanned the local landmarks, trying to find out where I was, and maybe even find a bus back home,
Longing for a shower, and for clean sheets, and a charger for my phone.
Suddenly it hit me - I got paid this Friday last, and so I rifled through my pockets for some change.
But all I found was a packet of broken cigarettes and a sinking sense of shame.

I started the night with all my friends and I ended up alone.
I started out so happy now I'm hungover and down.
It was about then that I realized I was half-way through the best years of my life.


I had to ask myself:
Is is really worth it? Is any of this worth it?
Well the whole thing's far from perfect,
But I've yet to figure out a better way to spend my time.

Too many suits and dirty looks made me rack my brains - the real damage started to sink in.
It'd been quite a heavy weekend and I could just about remember where I'd been.
Well I started the night with all my friends and I ended up alone,
I started out so happy now I'm hungover and down.
I stood on a street corner and I felt a little sick.
It was about then that I realized I was halfway through the first day of the week.

20 år åt helvete.

Jaja, håller på med alla jävla låtar. Tagga ner för inihelvete.

Tänkte bara snika in och kommentera dagens Simpsons. Det var första avsnittet nånsin som sändes i HD-format. Och det var ny introsekvens.

Jag tar det igen.

Det var ny introsekvens. Sedan 1989 har det varit samma sekvens, förutom de olika sluten och taveltexter och så nivet. Men nu var det en helt ny jävla animerad sekvens. Den var iofs hyfsat lik, men ändå.

Jag vet inte vad som är verkligt längre.

onetwoonetwothreefour

Fredagen den trettonde. Traditionella vidskepelser kunde inte varit mer fel ute.

Det var för en gång skull en helt okej dag på jobbet. För vissa av oss iallafall; Thomas gnällde ovanligt mycket, mest på grund av Östra-pallen som förstörde hans ackord för hela dagen.
För mig gick det däremot bättre, och när man fick stämpla ut vid halv sex var jag lycklig som om jag hade slutat för gott.
Jag mötte Alex hemma hos mig, och vi drack några öl och tittade på lite Office, innan vi åkte in till stan för kvällens huvudattraktion; The Gaslight Anthem.
Jag har egentligen lyssnat alldeles för lite på NJ-grabbarna för att kunna kalla mig ett fan, men visste tillräckligt mycket för att veta att det var värt pengarna.

Första förbandet hette Polar Bear Club och var riktigt hyfsade. Sådär hardcore-refuse-wannabe-bra, men likväl jävligt sköna.
Sen gick Frank Turner upp på scen.

Jag och Alex hade hunnit höra ungefär en halvminut av honom på MySpace och tyckte det lät skönt,
Det lät mer än skönt.
Jag har nog aldrig blivit så såld på en artist efter första lyssningen som efter Franks halvlånga setlist (som han inte höll sig till, eftersom han "var så jävla punk" ).
Vi fick köpt oss var sin skiva av the man himself, vilket, som Alex påpekade, känns sjukt mycket bättre än att betala för en skiva i en skivaffär eller på internet.. 200 spänn rakt i handen liksom. Varsegod Frank, det förtjänade du för fan.

Jag skulle vilja skriva om hur jävla bra Gaslight var också, men Frank spelar fortfarande panik-ackord i huvudet och det enda jag kommer ihåg från Gaslights spelning var allsången i "Here's looking at you kid", som var nackhårsresande bra.

Det jag lär mig av sådana här konserter är att punk är så jävla mycket mer än en musikstil. Nog för att Frank Turner i mångas ögon inte skulle kallas för punkrock, men att med en akustisk gitarr och en halvbra röst kunna förmedla så många känslor och berättelser. Det är fan punk det. Och herrejävlar vad jag älskar det.

www.myspace.com/frankturner

None Shall Pass.

Det gick la sådär kan vi säga.
Men nu är låt ett avklarad. Det blev None Shall Pass. Aesop-låten.

Originalet har ni här, för lite referens.


Inspelningen funkade också sådär, så det är mono och lo-fi som gäller. Tänk gamla Mountain Goats...
Sen sluddrade jag igenom typ halva texten, men kom likväl igenom hela låtjäveln tillslut.

SÅHÄR BLEV DET.

Och text, så ni kan sjunga med vetja! (för inte fan hör man vad jag sjunger)

Flash that buttery gold, jittery zeitgeist
wither by the watering hole, border patrol
what are we to heart huckabee art fuckery suddenly?
not enough young in his lung for the waterwing
colorfully vulgar poacher outta mulch
like "i'm 'a pull the pulse out a soldier and bolt"
fine
sign of the time we elapse
when a primate climb up a spine and attach
eye for an eye by the bog like swamps and vines
they get a rise out of frogs and flies
so when a dog-fight's hog-tied prize sorta costs a life
their mouths water on a fork and knife
and the allure isn't right, no score on a war torn beach
where the cash cow's actually beef
blood turns wine when it leak for police
like "that's not a riot it's a feast, let's eat!"

CHORUS:
and i will remember your name and face
on the day you are judged by the funhouse cast
and i will rejoice in your fall from grace
with a cane through the sky like "none shall pass"

none shall pass
none shall pass

if you never had a day a snow cone couldn't fix
you wouldn't relate to the rogue vocoder blitz
how he spoke through a no-doz motor on the fritz
cause he wouldn't play roll over fetch like a bitch
and express no regrets, though he isn't worth a homeowner's piss
to the jokers who pose by the glitz.
fine
sign of the swine in the swarm
when a king is a whore who comply and conform
miles outside of the eye of the storm
with a siphon to lure out a prize and award
while avoiding the vile and bazaar that is violence and war
true blue triumph is more
like wait, let it snake up outta the centerfold
let it break the walls of jericho
ready? go! sat where the old cardboard city folk
swap tales with heads like every other penny throw

Chorus

okay, woke to a grocery list
goes like this: duty and death
honey, when a jet comes stand in the way
you could be my little snake river canyon today
and i ran with a chain of commands
and a jet pack strap where the back-stab lands if it can
fine
sign of the vibe in the crowd
when i cut her belly open to find what climb out
what a bit of gusto he muster up
to make a dark horse rush like enough is enough
it musta struck a nerve so they huff and puff
'til all the king's men fluster and clusterfuck
and it's a beautiful thing
to my people who keep an impressive wingspan
even when the cubicle shrink
you gotta pull up the intruder by the root of the weed
NY chew thru the machine

Chorus


Såatt, todo:
Rövarkungen
For Real
Call it Off.

New Rules!

Nya regler för låtönskningar!!! Bara för att jag inte är perfekt.

Ingen hiphop (fast jag ska försöka med none shall pass, alex)
Jättegärna låtar som går att få tag på ackord till hyfsat lätt. Om jag inte orkar sätta mig och ta ut själv, men då får det fan vara en bra låt (inte tjockhult tillexempel, cissi).

Sooooo, todo-listan just nu:
Rövarkungens Ö
For Real
Kanske None Shall Pass...

Cils, du får önska nåt annat och inget med Dag Vag. Jag litar på dig.

All Punks Got.

Det finns ett skivbolag. Det heter Plan-it-X och härstammar från Gainesville, USA. Det har som motto att "If it ain't cheap, it ain't punk" och har blivit något av en symbol för folkpunk-scenen i USA. Det var här band som Against Me! och This Bike is a Pipe Bomb släppte sina tidiga plattor (This Bike ligger nog kvar där iofs)

Grundaren av PIX, Samantha Dorsett, skadades allvarligt i ett fall från en bro för ett tag sedan, och just nu pågår insamlingar till hennes sjukhusräkning lite här och där. På PIX's forum (
här) skapade en medlem (Noah) för ett tag sedan ett projekt, i vilket medlemmar spelade in covers av PIX-bands låtar, som nu sammanställts till en skiva som gratis kan laddas ner

Här.

Tilläggas kan väl att jag fick en låt med på skivan, vilket är lite skoj.

För att citera Chris, nuvarande högsta höns på PIX,

HOW TO DONATE TO SAM:

By mail (please make out checks to Samantha Dorsett):

PO Box 3995
Berkeley, CA 94703

PayPal (please make a note in the appropriate field that it is for Sam):
chrisclavin@yahoo.com




Och på tal om ingenting. Fortsätt önska låtar jag kan förstöra genom att spela in och tjonga upp nånstans för att alla ska kunna lyssna och tycka illa om. Sebbes jävla mardrömsönskning dröjer ett tag, av uppenbara anledningar.

Dum jävla idé

Just det ja, det hade jag glömt.
Nytt projekt då. Som jag påbörjade en gång för längesen.

Fungerar såhär. Du skriver en låttitel i kommentarerna. Jag spelar in den.

Vi kallar det Musik du gillar, fast sämre

Anything goes, säger jag med tvekan i rösten. Önska away!

Söndag ja. skit också.

Om det är en textrad som dykt upp i huvudet sjukt mycket på sistone, så är det

I'm not leaving this place, unless I'm leaving with you
'Cause you're the only person with a half decent heart, and I know you will put it to use...

Eller hur?

Bortse gärna från att det var två rader och inte en, och koncentrera er istället på vad som sägs. Kan ju inte bara vara jag som känt precis sådär ganska mycket den senaste tiden? Eller? Hur?

Idag bjuder min morbror på släktmiddag. Ba "oooh, jag har massa pengar, oooh"

På begäran

Jag tar mig i en fiktiv krage och skriver väl lite då. För inihelvete.

En av anledningarna till att jag skriver hyfsat sällan, hyfsat kort och hyfsat ointressant är att jag har för höga krav på mig själv vad gäller inlägg. Jag börjar oftast på ett inlägg, för att sedan radera det och göra något annat istället. Men nu jävlar ska här skrivas. Kan ju inte garantera att det blir bra inlägg dock, snarare tvärtom, men det får ni fan leva med, era otacksamma jävlar.

Nyss åts det falukorv med semla till efterrätt. Ikväll dricks det öl hemma hos Cilsi. Verkar ju vara en lovande helg det här.


Jag känner att jag är på fel ställe på jorden, när sådant här händer på andra ställen. Ta mig dit.
Eller vet någon nån svensk motsvarighet till Defiance, Ohio? Man får la dra igång Partille, Västra Götaland

Best. Thing. Ever.

Visar sig att Obama har läst in ljudboksversionen av sin bok Dreams for my Father. Och att han svär rätt rejält.

Det är något som ger mig lite mer hopp om världen, när man hör USA's president använda fraser som;

You ain't my bitch, nigga! Buy your own damn fries!

Torsdag

Hej. Andrew Birds nya är bra. Kolla in den.
Lost var bra idag. kolla in det.
Nästa fredag spelar Gaslight Anthem. Kolla in dom.

I Mars MÅSTE det bli roadtrip och kolla Streetlight Manifesto i Europa nånstans. Kolla in dom. Kanske tillbaks till Toulouse en sväng, eller vad säger du alex?

Februarimelankoli

Det var ändå en halvtrevlig födelsedag. Lika trevlig som förra måndagen ungefär. Allt var tillochmed ganska exakt likadant. Förutom lite fler sms än vanligt. Två fler typ.

I want something, that's better than this. And I'm not sure exactly what it is, but I think that we could build it...

Tjugotre känslor på en gång.

Hur man, genom att titta på en datorskärm, får rysningar och en obekväm känsla av ensamhet och nostalgi.

Nr 1.


Nr 2.


Nr 3.


Nr 4.


Nr 5.

kukhora.

När jag kommer hem och tänker skriva ett blogginlägg, är det nästan alltid samma sak som händer. I samma sekund som jag bestämmer mig för att skriva nåt, dyker typ tjugo saker upp i huvudet som jag vill skriva om. Därför orkar jag nästan aldrig välja ut något att skriva om och skiter istället i inlägget helt. Så är det även idag. För mycket att skriva för att kunna skriva helt enkelt.