Bill Hicks på Letterman, januari 2009

Jag vet inte hur många av er som vet vem Bill Hicks var, så jag tar en kortisbeskrivning.

Bill Hicks var en amerikansk ståuppkomiker som var aktiv på åttiotalet och början av nittiotalet, fram till hans död i februari 1994, 32 år gammal.
Han var i mångas ögon en av de bästa komikerna som funnits, dels för att han var otroligt rolig, men också mycket för att han vågade säga så mycket ingen annan sa. Mycket av hans material bestod inte av skämt, utan bara bittra åsikter och näsintill predikningar, som han lyckades få underhållande.

Nu till själva poängen.
Bill blev något av en återkommande akt på David Lettermans gamla program, där han uppträdde 12 gånger. Han gjorde succé varje gång, så det var bara logiskt att ta tillbaks honom igen. Hans sista uppträdande hos Letterman, bara några månader innan han dog i cancer, klipptes bort av producenterna för The Late Show, däribland Letterman själv. Anledningen sades vara att materialet han använde var för stötande mot "the viewing public" (något som Hicks själv anmärkt på i en intervju innan han dog. "I am the viewing public, and I wasn't offended!")
Nu, 15 år efter Hicks död tog Letterman tillfället i akt och bjöd in Bills mamma till programmet och visade hela inslaget, som klippts bort från programmet.

Jag fick plötsligt lite mer respekt för Letterman. Det har var inget han behövt göra, men som han uppenbarligen kände var rätt.







Helgföreteelser i söder. och Norlin.

Hej på er. Eller om ni inte är flera som samlats framför datorskärmen såhär på måndagskvällen för att läsa schooner. Kanske hela familjen? Kanske har du ringt ihop ett kompisgäng? Kanske har du med hela boule-laget?

Nej, mest troligt är väl ändå att du är helt ensam. Och det är antagligen så du känner dig också. Ensam. Utan någon att prata med. Utan någon som förstår.Utan någon som kan berätta vad jag gjorde i helgen och länka till Annikas nya video. Men se där kommer jag in i bilden.
Bygger man upp förväntningarna för vad man själv ska prestera kan man aldrig underprestera.

I lördags var det så dags för vårens första resa på längre än två mil. Den gick med tåg hela vägen till vår tredje största stad, där mineral finns på landmassa. För tio poäng. Jag drar självmant i spaken och säger Malmö.
Kommer man själv på frågorna man kan svaren till kommer man aldrig ha fel.

Det var Alex, Jossan, Anna och jag. Vi hittade ett vandrarhem att bo på, som till vår fördel var precis samma vi hade bokat. Anna och Alex hade inte med sig lakan och sånt, så de fick hyra det för 50 spänn skallen. Vilket vi lyckades slippa betala! Även frukosten på 60kr missade receptionisten på något sätt att ta betalt för. Med våra sparade pengar tänkte vi att vi lika gärna kunde gå på en krogshow. Som vi också hade bokat, så det var tur att vi fick råd.
Vi åt en sväng på Jensens Böfhus där Jossan fick hälla lite vatten på sig själv, och sedan hittade vi Victoriateatern där vi skulle titta på Jeppe, Ankan och de andra två.

Det var en mycket trevlig föreställning och trots att vi inte hade med oss mat till picknicken, så var vi alla mycket nöjda efteråt. Vi hård-dissade Sebbes fest-förslag och gick och la oss tidigt för att orka med den dyra (men gratis) frukosten.
Den var god.
Vi åkte hem med buss och hamnade i Göteborg på söndag eftermiddag, lagom i tid för att få panik inför arbets-måndagen igen.
Trevligt var det iallafall, hela grejjen.

Och så Annikas video då. Ärligt talat, titta på den här människan. Och fråga dig hur en människa kan vara så perfekt.

Uppdatering

Testade dosen "Trip" ganska nyligen. Mycket tydligare effekt än Marijuanan tidigare.

Som jag sa till David:

Typ efter tio minuter såg jag massa vita fläckar som åkte i mönster framför ögonen.
försvann inte även om jag öppnade ögonen. Efter en stund försvann det dock.
Efter ett par minuter kände jag mig hur tung som helst, som att nåt tryckte ner mig i sängen.
kunde typ inte röra på armar eller ben. 
Sen kändes det som att allt blev skitstort, som att jag var i ett oändligt rum. allt var svart, men det kändes som att det inte fanns nåt slut åt nåt håll liksom.

Sedan avtog allt långsamt tills allt kändes som vanligt igen.

Jag gillar det här programmet.

Ljudknark

Thomas tipsade för ett tag sedan om ett program hans kompis hade provat.

I-doser.

Fungerar ungefär som så att du lyssnar på ett ljudspår i hörlurar, som skickar ut olika signaler i öronen, som stimulerar hjärnan på ett eller annat sätt. Det finns hundratals ljudspår att prova, allt från Marijuana till Ecstasy till Viagra till Hand of God.

Jag gick precis upp efter en 45-minuters dos av Marijuana. Vettefan om det funkar. Känns annorlunda på nåt sätt. Om inte annat, så är jag sjukt avslappnad och allmänt glad. Vilket jag inte var innan.

Ska testa något lite tyngre om en stund. Återkommer om det lyckas bättre.

För att det ska bli fint måste det tydligen först se för jävligt ut.

Utsikt idag när jag vaknade av ett ohyggligt dånande och brötande


Sävehof är en särklass.

Igår spelade vi lite bingo. Cils å Anton å Sofie å massa andra. Anton spelade iofs inte, han bara gnällde. Och lånade telefoner.

På vägen hem hoppade en gammal handbollskompis på med sin polare vid Allum. Vi kan kalla honom Jonas och hans kompis för Mattias; Det blir lättast så, eftersom det är så de heter.
De var grymt överförfriskade och satte sig ganska långt fram i bussen, långt från mig, som var den enda andra resenären. Efter ett tag började de dock småbråka och Jonas gick bak i bussen och fick syn på mig, trots att jag nästintill lagt mig bakom mitt säte.
-SUNE!
-Nämen hej Jonas.
-Varför ska man vara nykter en måndag?
-Jag vet inte Jonas (och inte du heller uppenbarligen).
-Men vafan. Vad gör du nu då?
-Jobbar och så.
 * onödig konversation om vad vi sysslar med nu för tiden *

Mattias vågade sig bak efter en stund och satt och lekte med en tändare. Han låtsades tända eld på Jonas jacka.

-Alltså, den kan inte brinna, det är skinn.
-Ska jag testa?
-Gör du det, den kan inte brinna alltså.

Varefter Mattias tänder eld på Jonas jacka.

-Men seriöst, lägg av för fan Matte! Går det hål är du skyldig mig tvåtusen spänn.
-Nej. Du sa att den inte kunde brinna.
-Spelar väl fan ingen roll. Tänder du eld på min jacka får du väl fan betala.

Mattias blev tyst och fortsatte leka med tändaren, nu bredvid Jonas ansikte, varpå Jonas dampar ut totalt, hoppar upp och börjar veva mot Mattias ansikte, slår i taket massa gånger och står och slår på honom, tills Mattias nästan börja lipa och säger förlåt.
De hoppar av vid samma hållplats som jag och står och bråkar vid hållplatsen medan jag halvspringer iväg och försöker hålla mig för skratt.

Alltså, spela inte handboll längre än nödvändigt, du blir efterbliven. Titta bara på halva min gymnasieklass. Självförvållat efterblivna hela bunten.

Viking sex on a burning ship.

Rolig lördag blev det ändå. Ölmyspys hos Palle med massa folk. Varav hälften var önskvärda, men det gick bra ändå. Var hemma lagom till soluppgången och har tillbringat hela söndagen med Sopranos och våfflor. Imorgon är det en ny vecka. Den kan bli bra. Man vet ju aldrig.


Ginger Alford and Paul Baribeau - Atlantic City

Våren i Backadalen. Fast i Partille

Jag känner mig så sjukt vårig.
Hemma från en solpromenad till systemet, träffa på cils och äta frukost lite snabbt.
Nu sitter jag och lyssnar på Dan Berglund och ser fram emot kvällen, den ska bli bra. Hör ni det?


...och vi reser oss med möda och tvekan i stegen

och kisar mot solen som nyss sken för oss.
..

Smörgåsgurka i överflöd.

Imorgon kommer ett motell någonstans i Sverige att få ett ton gurka. Det har jag sett till.

Ännu en årstid.

Idag hann jag med att sitta i trädgårdsföreningen i hela tjugo minuter. Det var vårigt.

Det är farligt att vara för glad och nöjd, så därför jag mycket tillfreds med att jag just nu är smålycklig.

Det känns lagom på nåt sätt.

Punk å lera iallafall.

Det ser onekligen ut att bli både Hultsfred och West Coast Riot i sommar. Hultsfred är ju redan bokat, men jag tar nog och köper biljetttill Wsst Coast idag också. Pennywise blev bokade i dagarna. Det blir som att åka och lyssna på 90-talet på frihamnspiren.
Synd bara att ingen vill med.
Ärligt talat, det blir nostalgitårar.

Bouncing Souls - True Believers

On a more positive note.

Det finns vissa personer som gör att man ändå känner ett visst hopp för mänskligheten. En av dem heter Frank Turner. Han låter såhär.



All your friends and peers and family solemnly tell you you will
have to grow up, be and adult, yeah be bored and unfulfilled.
But no one’s yet explained to me exactly what’s so great
about slaving 50 years away on something that you hate.

About meekly shuffling down the path of mediocrity.
Well if that’s your road then take it but it’s not the road for me.

Avslaget

Vad fan hände igår då?
Jo, det ska jag berätta för dig, eftersom du frågar så snällt.

Lördagen började ändå bra, med lagom sovmorgon. Jag struntade i att gå till systemet, eftersom ingen hört av sig om någon slags förfest iallafall. Det började pratas lite om det ändå vid fem-tiden, men då var jag ändå nästan på väg in till stan. Lite biljard med tåmpa å dåjjan, sen Sticky.

Efter en tjugo minuter sådär, skulle både Thomas och David hem, och jag ville inte gärna vara kvar själv, så jag försöka ha en normal konversation med Cissi och fråga när de skulle komma in. Det verkade ju som att de skulle vara kvar ett bra tag hos Sebbe, så det kändes lika bra att åka dit. Så, tillbaks med jackan och buss till Partille igen. Kom hem till Sebbe, trött och på ganska dåligt humör. Störde mig på allt och alla (inte ert fel) och gick hem när de andra gick till bussen. Väcktes typ tjugo gånger senare av cissi och alex och blev ännu grinigare. Vaknade idag, och då var det söndag.
Vad fan liksom?

Ursäkta

Gnäller alltid på folk som skriver flera inlägg i rad. Så gnäll på mig för inihelvete.

Måste bara tillägga att senaste Pink Couch Sessions var riktigt bra.


Paper The Operator - Nightmare Sisters


Resor söderut

Jodå, såatte.
Först ut är exotiska Malmö, i soliga Skåne, 28:e mars, med Alex, Jossan och nån jävla Anna Jossan känner. Ska titta på Ankan å Jeppe som har krogshow där nere. Kommer bli grymt skoj.
Ser la ut nästan såhär:


Sen, i juni, spelar Erik Petersen i Danmark igen. Eftersom jag missade honom förra året känner jag mig tvungen att åka och lyssna på honom nu i sommar. Alex hänger med också. Blir också sjukt kul.
Kommer vara ungefär såhär:

Mera ackord?

Ni vet det där enorma jävla ackordhäftet jag pillar med hela tiden? Lägger snart upp version två tänkte jag.

Det är precis samma, fast med ett gäng (ingen aning hur många) nya låtar, som ni antagligen ändå inte hört eller vill spela. Men varsågoda iallafall.
Kommer nästa vecka. Gissar vi på.

Tre för priset av tre.

Idag har vi handlat
Vinyl:




Och på CD:



Bra, alla tre vet jag.

23,5

Nytt schema liksom.

Måndag: 08.00 - 18.00
Torsdag: 12.00-18.00
Fredag: 07:00-17.00

Tredagarsveckor ftw!
Tio timmar på jobbet; inte lika skoj. Mina fötter ruttnar snart bort av fotsvett.

Jag tycker om cils.

På bussen.

Hon: Vem är din bästa vän?
Jag: Vet inte riktigt, vadådå?
Hon: Nä, inget... Vad tycker du om Sabrina?
Jag: Hon är la schysst, vadådå?
Hon: Vad tycker du om Bobban då?
Jag: Inget fel på henne heller. Vad tycker du då? Vem är bäst liksom?
Hon: De är lika bra. Kan inte du säga det till dom nån gång? Att jag tycker om dom. Inte nu alltså, men säg att jag tycker det nån gång.

Call it off.

Okejrå, jag fick ett ryck och tjongade in en låt nu.

Call it Off Blev det. Ska egentligen låta såhär:


Men nu låter den av nån jävla anledning såhär:

LÄNK FÖR FAN

Så atte, tre låtar gjorda va? Ändå bra jobbat tycker jag. Kan inte önska nåt jag redan kan, så man slipper sitta och läsa inantill? Jävla sadister är vad ni är.

Okej sa jag, och tänkte på nåt annat...

Jag har inget att meddela egentligen, ville bara använda den raden som titel.

Var iallafall inne i stan en stund i vårvädret idag. Det var så trevligt att jag tog av mig mössan vid flera tillfällen.
Det blev ett skivköp, efter lite rotande i Bengans konstiga vinylsortering. Mötte upp med Thomas på vägen hem, och uträttade en del saker åt honom, vilket slutade med att han har ställt ett Xbox hemma hos mig. Jag vet inte riktigt hur det gick till.

Nästa vecka ska jag jobba igen. Det ser vi inte fram emot.
I höst har jag äntligen bestämt mig för att antingen läsa Filmvetenskap eller Radioproduktion. Eller på filmhögskolan kanske? Jaja, har iallafall begränsat alternativen lite.

DET ÄR REDAN MARS FÖR FAN. SNART SOMMAR FÖR INIHELVETE.

Ny låt imorrn också kanske? Beror på hur det känns när jag vaknar.

If you'd told me about all this...

Man får glädjas åt det lilla så att säga.

Att komma ut i köket precis när micron piper tillexempel.
Varje gång blandningen i iTunes landar på Weakerthans.
När man inte behöver vända på pizzan för att få den jämnvarm.
När man har saker att se fram emot.

Where are you gonna go with a head that empty?

Man får tillbaks en viss livslust av att vakna och fort som fan, innan man hunnit inse att det kommer bli ännu en kass dag, sätta på en vinylskiva, höra knastret och första tonerna till NYC - Gone, Gone. Ni vet, Conor Oberst-låten.

Det kanske blir en bra dag ändå.

Och sen tittade jag ut genom fönstret. Helvete också.

Lördagskvällarnas bristande logik, exempel ett.

Jag stod och använde en av pissoarerna på Sticky, när jag tänkte

"Fan, jag gick inte in på tjejernas toa nu va? Nä, det är ju snus i pissoaren, så det måste vara killarnas."

Penishora.

Ångesten och ångerkänslorna brukar smyga fram först när cissi hoppat av och man är ensam kvar på bussen. Idag sprang de fram redan vid tolvtiden sådär.

Att en kväll som börjar så perfekt kan sluta så deprimerande och tråkig. Fast det var väl ganska väntat iofs.

Vad fan gör man med sitt liv egentligen? Seriöst.