Nostalgi, knytnävar och tillhörighet

Igår var det en sådan där trevlig kväll, som man har ibland. Street Dogs spelade på Takterassen på Henriksberg, med lite hjälp av Nemas och fysatan vad den lokalen lämpar sig för punkspelningar, om det är tal om band som lyckas få igång publiken, vilket Street Dogs i högsta grad lyckades med. Tuppkammar moshades sönder, nävar slog i det låga taket och ölen skvätte mer än på den bästa Jävlaranamma-konsert.

I övrigt var det sjukt kul att träffa Hatten igen och att få sitta och prata om det mesta in på småtimmarna. Jag har högst tre vänner som jag känner att jag kan prata om i stort sett allt med, och det är ju trevligt att alla befinner sig i Göteborg samtidigt för en gång skull.

Och som belöning för att ni läser om vad fan jag sysslar med på dagarna;
En man som jag nästan är lika kär i som jag är i Annika Norlin;
Tallest Man on Earth - The Wild Hunt


Och så ett typexempel på hur en konsert ska se ut. Som Mike McColgan sa igår, "You guys are the show";
Erik Petersen - Punx Win

Kommentarer
Postat av: bells

Tallest Man är en redig karl alltså.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback