Apathy, boredom or failure?

Det finns något oerhört befriande i känslan att varken ha något arbete att gå till, någon skola att plugga till, någon flickvän att hålla i schack, några barn att låsa in i en garderob och så vidare. Att kunna vakna varje dag och, efter att ha förträngt att det kanske ändå kan vara bra med någon form av inkomst, hitta på precis vad fan som helst (Så länge det faller innanför ramarna för vad den alltmer sinande budgeten klarar av).

Så varför tillbringas 90 procent av dessa dagar framför en 17 tums dator skärm där serier och nya Fallout flimrar förbi, om vartannat? Varför är det så jävla svårt att få tummen ur och göra något konstruktivt av tiden? Filmidéer, dialoger och novell-koncept stannar till i huvudet men orkar aldrig ta sig form på papper. Saknas förmågan helt, eller krävs det bara lite motivation?

Jag vettefan.

PS. Snart är det 11:e november. Då åks det till Malmö och tittas på Kristian Mattsson. Jag blir våt i byxan bara jag tänker på det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback