De är ja som ä morfar nu...

Äldreomsorgen i Övre Kågedalen, tidigare omnämnd i bloggen, blev precis utläst.
Misstänker att jag inte gör någon besviken i att berätta hur den slutar.

Morfar blir iallafall våldtagen och mördad av ett par kompisar, medan pyret tvingas se på utan att kunna göra något. Han får sen begrava morfar själv och tar till slut på sig uppgiften att ta över morfars roll i världen.
I sista kapitlet flyr pyret kåge och far till Skellefteå, där han bor i ett soprum och beklagar sig över morfars död

Om nån nånsin kom å läsa de ja ha skrive kom dom å
unda vem ja va...
   Bara ett namnlöst pyre som va tvungen bli morfar
men in kunde...
   Bara ett jur i kaos...

Juldan...
   Ja va till graven i natt å tala med morfar...
   Bad å få komma till han...
   Sa att ja in orka mer....
   Han svara att de snart ä över...
   Abaddons änglar ska hämta mä när min tid ä inne...
   Han vet att ja ha skrive om han men han förlät mä...

Ja ä sjuk å galen...
   Ja länga efter å dö...
   Morfar, ja ä int värdi...
   Eloi... Eloi... lema sabachtani?...


Sen kommer ett par kapitel där grannar och vänner till Morfar berättar om hur han var. Det är nästan det intressantaste partiet i boken, där man får höra en del "normala" människor berätta om vissa saker som hände.

Måste säga att jag uppskattade boken väldigt mycket, trots att, eller kanske för att, den vart riktigt jobbig att läsa från och till, på grund av de grymt sjuka scenerna som utspelar sig, framför ögonen på en tio-årig pojke.

Läs för bövelen!